Vapen – stridsvagnar. Del 2.

Vapen – stridsvagnar. Del 2.

Under första världskriget må stridsvagnar haft en mindre betydelse i krigföringen, men så var definitivt inte fallet under nästa världskrig.

Vapen – stridsvagnar. Del 2.

Stridsvagnar var en oerhört viktig faktor i tyskarnas initiala framgångar i det som så ofta kallades för blietzkrieg. Begreppet innebar i stort att man lyckades samordna främst flyg- och markstridskrafterna. Helt problemfritt var det definitivt inte, men tyskarna fick ett relativt sett enkelt provmål mot Polen under september 1939. Det finns inget som heter skarp övning, men samtidigt som den relativt sett obeprövade taktiken sattes i verket fick man från tyskt håll oundvikligen ett tillfälle att öva sina styrkor på ett skarpt tillvägagångssätt.

Dunkerque och Churchillstridsvagnen

Efter att ha besegrat de tappert stridande polska försvararna vände Hitler kosan västerut, men det skulle dröja till senare delen av våren 1940.

Här skulle jag kunna skriva sida upp och sida ner om vad som då hände, men för att fokusera på temat så ligger det närmast till hands att berätta om de enorma mängder materiel vilka lämnades kvar av de allierade efter reträtten från Dunkerque, eller Dunkirk som orten även kallas. Inte minst viktigt att nämna efter den nyligen släppta filmen med samma namn.

Filmen fick för övrigt väldigt höga betyg, vilket är kul, men själv hade jag hoppats på att man skulle ha tagit tillfället i akt att förmedla mer historia till den stora massan tittare, men den uteblev utom i väldigt stora drag.

Av naturliga skäl var stridsvagnar inte det första som gick att återbringa till Storbritannien, utan de lämnades kvar. De lämnades kvar i så stora mängder att endast ett hundratal fanns kvar. Därtill fanns ytterligare vagnar i kolonierna, men på själva brittiska hemmaön var det skralare.

Svaret blev att brittiska ingenjörer fick kravet på sig att ta fram en helt ny stridsvagn på rekordtid och det mynnade ut i Churchillstridsvagnen. Lämplig benämning givet tiden den togs fram under.

Sherman – kvantitet före kvalitet

Rubriken till trots så får jag intrycket av att Shermanstridsvagnen var en riktigt bra vagn, speciellt efter de modifieringar som skedde under den senare delen av andra världskriget, men det var sannolikt ingen slump att tyskarna kallade den för ”Tommy cooker”. De syftade då på de amerikanska soldaterna, vilka ofta kallades för tommies av tyskarna, som brann upp inuti vagnen efter eldgivning från tyskt håll.

Shermanstridsvagnarna må ha tillverkats i stora mängder, men problemet var att de inte kom ikapp de tyska motståndarnas vagnar i form av skydd och eldkraft. Till de allierades fördel så var exempelvis de superba tyska vagnarna Tiger och Panther inte lika ofta på stridsfältet som planerat, utan de stod ofta under reparationstältet relativt den stora mängd de tillverkades i och definitivt relativt den stora mängd de planerats att tillverkas i. Shermans bästa skydd var dess relativa snabbhet och rörelse.

Shermanstridsvagnen levererades till britterna i norra Afrika innan det att amerikanerna tågat in i kriget på allvar. Redan där, om inte tidigare med kolonnerna med fartyg över Atlanten, lär axelmakternas förtret ha väckts över amerikansk hjälp till britterna och ryssarna. När sedan amerikanerna officiellt klev in i andra världskriget efter Pearl Harbour och Tysklands krigsförklaring mot USA, så dröjde det ändå ett drygt halvår innan man landsteg i norra Afrika för att bistå britterna. Det gjorde man inte minst med Shermans i släptåg. De fick pisk av tyskarnas pansar, men kvantiteten tog till sist ut sin rätt inte minst med ökad kunskap och skicklighet bland de krigsoerfarna amerikanerna.

Med det sagt, värt att reflektera över är att britterna stod näst intill ensamma mot axelmakterna i tre år innan bland annat amerikanskt pansar började jämna ut kampen.

 

Sherman – kvantitet före kvalitet
Dela med sig: