Vapen – kulsprutor

Vapen – kulsprutor

När jag hör ordet kulspruta så tänker jag instinktivt på de äldre varianterna från gamla westernfilmer där kavalleristerna driver på kulregnet genom att veva ner kulor från ett långt magasin. De kulsprutorna kom från uppfinnaren Gatling och han har fortfarande sitt namn på ett antal kulsprutor, exempelvis fungerar de som luftvärn på större fartyg (inte sällan är de numera helt autonoma dessutom, det vill säga utan manuell styrning) eller monterade under attackhelikoptrar ämnade för direkteld.

Vapen – kulsprutor

 

Kulsprutor som är handburna är ämnade som understödsvapen och inte speciellt träffsäkra egentligen, men de är framför suveräna att hålla ned fienden med (det vill säga kvarhålla eller fördröja fienden där han eller hon uppehåller sig) samtidigt som man själv rycker framåt – eller för den delen kanske snarare retirerar bakåt (hm… brukar man någon gång retirera framåt…?).

 

Nåväl, därav benämningen understödsvapen. I vissa fall, exempelvis under första världskriget med skyttegravskrig där man stundtals turades om att rusa mot den väl skyddade fienden, så var kulsprutan även ett högst användbart vapen för att nedkämpa fienden i stora mängder. Likaså under andra världskriget under exempelvis den ryska framryckningen mot Berlin där tyskarna grävde ner sig och ryssarna sprang framåt en masse. Även där var kulsprutan användbar för att nedkämpa motståndaren, inte bara hålla densamme någorlunda bunden vid sin utgångspunkt.

Svenska kulsprutor

Vem har inte gjort värnplikten, eller lumpen mer populärt kallat, utan att behöva göra tillsyn på kulspruta 58? Stort grattis om så inte är fallet. Ibland kom man undan med de lite enklare så kallad daglig tillsyn, men inte sällan blev det till att utföra särskild tillsyn och det innebar verkligen att minsta lilla beståndsdel behövde göras rent in i minsta detalj. Kulspruta 58 använde, eller snarare använder för den används fortfarande idag, ammunition av kaliber 7,62mm. Samma ammunition som automatkarbin 4 med andra ord, vilket förstås har sina fördelar logistikmässigt.

Svenska kulsprutor

Kulspruta 90

Kulspruta 90, eller KSP 90 som den mer populärt kallas, var – utan att veta till 100% – ett svar på att högst sannolikt behövde det svenska försvaret en mer lätthanterlig kulspruta än KSP 58. Lätthanterlig på det sättet som det framgår av namnet – lättare till vikten, bara en sådan sak gör den mycket mer smidig att kånka runt på. Viktskillnaden mellan vapnen KSP 90 och KSP 58 är nästan 5 kg utan att räkna in viktskillnader på magasin, ammunition, etc. Dessutom använder KSP 90 ammunition av kaliber 5.56 millimeter, vilket automatkarbin 5 också använder. Återigen stora fördelar ur ett logistiskt perspektiv. Dessutom kan KSP 90 laddas med automatkarbin 5:s magasin. Det händer nog inte alltför ofta att det användningsområdet brukas, men möjligheten finns i vart fall.

Tung kulspruta 88

Now we’re talking. Det här vapnet är så evil att det – helt seriöst – debatterades om det skulle skickas till Afghanistan som understödsvapen då det skulle vara ett omänskligt hårt vapen. Eh ja, du läste rätt. Vilket vapen är mänskligt undrar man? Helt otroligt. Only in Sweden skulle jag vilja säga. Om någon skjuter på dig i ett krigsliknande tillstånd så vill du inget hellre än att fienden blir avskräckt av den överväldigande vapenmakten. En smart fiende skulle då lägga benen på ryggen och fly, vilket i sig gör vapnet mer mänskligt snarare kan jag tycka. Svenska försvarets tunga kulspruta 88 använder 12,7 mm kalibers ammunition. Det används av takskyttar på fordonet ”Galten” och skyttar på stridsbåt 90 exempelvis.

Tung kulspruta 88

 

 

Dela med sig: