Vapen – helikoptrar, del 2

Vapen – helikoptrar, del 2

När jag tänker efter så tror jag att det var ingen annan än Leonardo da Vinci som var en av de absolut första att skapa seriösa ritningar över en helikopter. Jag tror de planerna stannade vid ritningsbordet, men här är några som utvecklades till fulländning.

Helikopter 4

Vänta nu. Fulländning kan någon tycka? Tja… här är min tanke att den här gamla slitvargen har gång på gång blivit modifierad och uppgraderad (läs: nödvändigt renoverad) för inte bara den svenska försvarsmakten, utan även den amerikanska. Det har helikopter 4 blivit av en anledning – i sitt grundutförande har den varit extremt stabil och det har funnits ekonomi i att göra så. Numera har den fasats ut av inköpta Black Hawks från den amerikanska försvarsmakten. Att införa det amerikanska helikoptersystemet i Sverige gjordes på rekordtid, 100 veckor, vilket känns smått sensationellt med svenska mått. Totalt har helikopter 4 tjänstgjort bortåt smått sensationella 50 år (!) i den svenska försvarsmakten.

Jag har inte flugit med någon helikopter 4, men jag har varit inuti en sådan i en hangar i Göteborgstrakten under min värnplikt. Robusta maskiner helt klart. Det är inte förvånande att bland annat marinen använt modellen för ubåtsjakt och sjöräddning. Det ställer krav på extrem prestanda under extrema förhållanden.

Super Puma

Rubriken till trots så är det här ingenting som hör metoo rörelsen till, utan det är faktiskt bara en benämning på en helikopter. Modellen har dessutom funnits överlägset mycket längre än tills någon överhuvudtaget började bokstavera metoo.

Jag har åkt Super Puman i Kosovo. Den gav samma intryck som helikopter 4. Robust och pålitlig. Piloten var schysst nog att ge mig en riktigt kul åktur. Vi sniffade fram på låg höjd men i relativ hög fart precis över marknivå i dalarna mellan Makedonien och Kosovo i nordlig riktning. Det var otroligt häftigt. Speciellt eftersom jag inte satt fast någonstans utan satt bara på en bänk mitt i helikoptern och loadmastern satt och dinglade med fötterna mot helikopterns medar. Han satt dock fast med en lina kring en pelare i kupéns mitt skall sägas direkt. Jag hade en kvarts miljon kronor i tyska mark i en ryggsäck på ryggen för övrigt.

Apache

Häftigare maskin kan jag inte tänka mig. Den här helikoptern har verkligen allt känns det som. Pilotens visir har en funktion att sålla bort saker i terrängen som inte är av intresse för piloten. Beväpningen är enorm och därmed är eldkraften fantastisk. Tanken med den här attackhelikoptern måste vara att slagfältet ska behärskas genom fullständig dominans. Därtill om det är flera Apachehelikoptrar som används samtidigt så har de möjlighet att koordinera attacker sinsemellan med datatrafik sinsemellan.

Apachehelikoptrar kan utrustas med pansarvärnsrobotar och slå ut stridsvagnar på långt håll. Något som kom till synnerligen väl användning under Kuwait- och Irakkriget.

Jag hade förmånen att kunna studera Apachehelikoptrar på nära håll på Camp Bondsteel i Kosvo. Det var en otroligt häftig känsla. Nästan overklig. Det är en mycket respektingivande best.

Nazgul

Om den här helikoptern har jag faktiskt inte så mycket att säga vad gäller prestanda, beväpning och dylikt. Den är med här för att den tyska varianten inte undsatte svensk trupp i extrem nöd i Afghanistan. Hotet mot de två tyska helikoptrarna var ”small arms fire” två kilometer bort och beordrades därför att inte stödja svenskarna. Två amerikanska Black Hawks som råkade vara på samma helikopterplatta gav sig frivilligt iväg istället och en av dem landade mitt i ett förmodat minfält och räddade livet på en svensk soldat på det sättet. All heder till amerikanerna och… inte så bra gjort av tyskarna.

Milt uttryckt.

Dela med sig: